Då målet är att anpassa arbetslöshetsskyddet till det föränderliga arbetslivets behov, finns det i urvalet medel reformer som redan i mängd varit aktuella och delvis även redan omfattas av beredning.

Som ett bra exempel kan nämnas att de som befinner sig utanför arbetstidsövervakningen inte skulle bli utanför en jämkning och även det att den annorlunda arbetsrytmen för arbetstiden per månad skulle göra det svårare att ersätta ekonomiska förluster som orsakas av arbetslöshet. Arbetstidens betydelse i den nuvarande lagstiftningen är stor, och inte heller passar det särdeles väl ihop med arbetslivets realiteter och inte heller med utnyttjandet av inkomstregistret. Tillämpningspraxis i anslutning till övervakningen av arbetstiden har förändrats och blivit mera flexibel och sådan att den bättre tar hänsyn till helheten, men lösningar på paragrafernas nivå vore önskvärda.

Regeringsprogrammet lovar att förnya och göra systemet för påföljderna för utkomstskyddet för arbetslösa rimligare på så sätt att rättigheterna och skyldigheterna är i balans. I praktiken torde det här innebära att de arbetskraftspolitiska påföljderna, dvs. de utsatta tiderna utan ersättning eller karenserna granskas. Finland har i nordiskt perspektiv hårda påföljder i pengar för olika försummelser, som ofta beror på missförstånd eller utmaningar i informationsgången och inte på avsiktlighet.

För att ta hänsyn till de nya formerna för att utföra arbete lovar regeringsprogrammet fortsätta med att utveckla en kombinationsförsäkring. Kombinationsförsäkringen innebär det att man samtidigt kan försäkra löne- och företagararbetet inom utkomstskyddet för arbetslösa. Det här har också redan utretts. Det förefaller som om det inte nödvändigtvis skulle fungera i praktiken. Det andra alternativet är att gripa tag i definitionerna för en löntagare och en företagare och noggrannare identifiera ett företagande som kan jämställas med en löntagare.

Det är ytterst viktigt att man i regeringsprogrammet har beslutat förlänga utvecklandet av arbetsvillkoret som är en förutsättning för arbetslöshetsdagpenningen. Det uttalade målet är att bättre än i dag ta hänsyn till förändringen för arbetsmarknaden och digitaliseringens möjligheter.

I praktiken avser det föregående att arbetsvillkoret anges i euro. Här finns det möjlighet att öka likvärdigheten mellan olika slags arbetsformer inom utkomstskyddet för arbetslösa. Det här öppnar även en väg till en långt driven automatisering av utkomstskyddet för arbetslösa.

Det räcker inte enbart för sig att omvandla arbetsvillkoret i euro, eftersom den andra komponenten i digitaliseringen, inkomstregistret, inte direkt är kompatibelt med kraven i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. På grund härav är det välkommet att det i regeringsprogrammet omnämns att vid förnyandet av socialskyddet datainnehållet i inkomstregistret ska utvidgas speciellt ur aspekten en brytningstid för arbetstiden och som en grund har skilt för sig omnämnts en smidigare utbetalning av utkomstskyddet för arbetslösa.

I enlighet med vallöftena har i regeringsprogrammet noterats en upphävning av aktiveringsmodellen. Det här är dock villkorligt och väntar på att man beslutat om motsvarande åtgärder i fråga om sysselsättningseffekterna.

I stället bereds en modell, där man i sysselsättningsplanen för en arbetslös avtalar om personlig skyldighet till jobbsökande och om service , såsom exempelvis utbildning och rehabilitering. Man skulle inte tro att det ska vara svårt, för sysselsättningsplanen för till den normala servicegången och skyldigheten till arbetssökande ingår redan i den nuvarande lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Visserligen omnämns särskilt att resurserna vid TE-byrån till personlig betjäning ska tryggas, vilket endast är hövligt, då värdet av sysselsättningsplanen ökas.

I regeringsprogrammet har även andra detaljer noterats för utkomstskyddet för arbetslösa.

Finansieringen av lönestödet förlängs av momentet för utkomstskyddet för arbetslösa även efter år 2020. Det här innebär att utgifter för utkomstskyddet för arbetslösa används även i fortsättningen för att finansiera lönestödet. Det här torde vara nödvändigt, eftersom regeringsprogrammets linje är att användningen av lönestöd ökas avsevärt.

I den helhetsgranskning som hänför sig till ständigt lärande beaktas hur utkomstskyddet för arbetslösa fogas ihop med det nya systemet. Möjligheterna att studera med utkomstskydd för arbetslösa har kontinuerligt ökats och det är säkert bra att även helheten tas upp till närmare granskning.

Det är tacknämligt att regeringen ämnar utreda kriterierna för sjukdagpenning, rehabiliteringsstöd och utkomstskydd för arbetslösa på så sätt att en människa är på en ändamålsenlig förmån. Nuförtiden finns det mycket arbetsoförmögna på utkomstskydd för arbetslösa, eftersom man lappar  på med utkomstskyddet för arbetslösa vid behandlingen av invaliditetsförmåner med en fördröjning. Situationen medför många exceptionella situationer på sidan för utkomstskyddet för arbetslösa, vilka onödigt försvårar och komplicerar den redan från början mångfasetterade lagstiftningen.

Det finländska systemet med inkomstrelaterat utkomststöd för arbetslösa har av historiska skäl  grundat sig på ett frivilligt försäkrande. Regeringsprogrammet tar ställning till det här genom att utlova en fortsatt utredning av övergången till ett allmän inkomstrelaterat utkomstskydd för arbetslösa. Ämnet har varit känsligt för fackföreningsrörelsen. Det är intressant att följa med hur denna skrivning ska framskrida.

Detaljerna för en reform av utkomstskyddet för arbetslösa utformas i beredningsarbetet med tre parter, Enligt vad som inskrivits i regeringsprogrammet inleder regeringen arbetet som en trepartsberedning, som utarbetar åtgärderna som ska stödja att regeringens sysselsättningsmål blir uppnått. Man litar även i vidare mening på arbetsmarknadsorganisationernas stöd, för tillsammans ska man förutom att utveckla utkomstskyddet för arbetslösa ska man tillsammans med arbetsmarknadsorganisationerna utveckla en bättre anpassning till konjunkturväxlingarna. På den här punkten har det uppgetts att det avser exempelvis  en förstärkning av Sysselsättningsfondens konjunkturbuffert. Detta lyckas genom att  påverka arbetslöshetsförsäkringsavgifterna och den paragraf som reglerar fondens maximistorlek.

En stark buffert utgör förnuftig ekonomi. Den dåliga sidan är det att arbetsmarknaderna genom en stark buffert har en benägenhet att i stäälet för arbetsvillkoren ge efter mot arbetslöshet.

Det är bra att regeringen utnyttjar det kunnande som samlats hos arbetsmarknadsorganisationerna för att utveckla utkmstskyddet för arbetslösa. I regeringsprogrammet finns det också en sådan anda att man håller på att utveckla lagen om utkomstskydd för arbetslöa ur aspekten för att stödja sysselsättningen. För det här kan man berömma De fem.